Jag kommer ihåg att när jag kom in på banan i båda klasserna den 1Maj sa domaren "Aremane är till salu" osv. Jag fick kämpa för att hålla tårarna inne medans jag red. Jag tänkte på så mycket bra saker vi hade gjort tillsammans och allt han hade lärt mig.
Efter att vi hade lärt oss mycket saker av varandra var det dags att gå olika vägar. Jag stannade kvar. Men inte Arre. Han bli såld till en tjej som heter Sofia som bor någonstanns i kävlinge tror jag. Sista dagen Arre var på TRF var inte kul. Den 22 Maj 2010 låg jag och stört böla utanför hans hage. Med massa vänner omkring mig blev det inte bättre. Inte sämre iheller för jag var glad att dom var där. Jag var inte den ända som grät. Alla gjorde det.
Vid 4 tiden rullade transporten av trf. Jag satt på parkeringen och såg han åka iväg. Jag kunde inte göra något.

Jag kommer aldrig glömma honom. Han är en utav dem bästa som hänt mig och så kommer det förbli. Jag ville att vi skulle ha en framtid tillsammans men min plan sprack. Så mycket du betyde för mig kommer ingen någonsin förstå. Och dom som bara trodde jag gillade dig för att du hoppade i alla lägen, dem tror/trodde fel. Dom förstår inte kärleken mellan häst och ryttare.
Tack för tiden, underbara ponny.

Tack för allt.


/Malva